Jag vill aka hem nu
Jonna
Lilla gumman. Du ska se att det blir bättre. Och vad det gäller Sophie så tror jag att det är en fas hon går igenom eftersom du är ny. Hon vill testa dig. Sätt dig ned och prata med henne. Fråga henne om det är något hon tycker är jobbigt eller vill ändra på. Jag tror absolut att det kommer att lösa sig.
Men Louise då? Skulle inte hon komma i november? Och Vicki? Skulle hon inte komma till nyår? Mormors resa blev inställd tyvärr. Men jag ska prata med henne och se om hon inte kan åka över. Det löser sig hjärtat.
Nu har du snart varit borta en månad och "semestern" är över och då är det helt naturligt att känna så här. Prata med Cilla/Cissi och se vad hon kände och känner. Det kan hjälpa. Eller ring till Ginger och se om ni kan träffas till helgen? Åk in till Manhattan på lördag och bara gå omkring och njut. Shoppa. Du fick 11 000:- i lön så pengar har du. Vet du gumman det här är ditt äventyr och det är bara ett år. Tiden går så fort. Jag vet att du skulle ångra ihjäl dig om du åker hem nu. Ring ikväll så kan vi prata! Miljoners pussar och kramar
Mamma har rätt, det är tufft efter att smekmånaden är över. Ring så så får vi prata. Puss!
det är helt normalt att du känner så, men som din mamma sa du skulle ångra dig om du åkte hem nu! När allt verkligen faller på plats och du hittar din "harmoni" eller vad man ska kalla det så kmr det kännas bättre:)ta en dag i taget! kram
Hej, Snuttan!
Håll ut för tusan! Jag jobbar ju på att komma över min flygrädsla......för din skull! (Min också förstås.) Kanske att man dyker upp over there en vacker dag?! Hoppas det.
Vad det gäller Sophie så är det massvis med hormoner som rusar runt i kroppen. Det är därför jag aldrig skulle kunna vara mellanstadielärare. Jag har inte tålamodet som krävs för det. Följ mammas råd. Det tycker jag låter klokt.
Massvis av pussar och kramar från farmor.
Farfar hälsar med lika många pussar och kramar.
Hallo tjejen!!
Har letet förtvivlat var jag skall skriva någonstans, hoppas att jag kommit rätt ibland kommentarknapparna....teknikens under a´la Fia. Det är klart att du längtar hem! Det vore ju konstigt om du inte gjorde det, då ... skulle jag börja bli orolig! Vad det gäller små damer i 11-12 års ålder kan jag meddela att det är ingen lätt ålder och tas med!Puberteten är på gång så ständig kaos pågår! Tjejer i den åldern kan faktiskt vara pain in ....ja, du fattar.
Du hanterar det på ett utomordentligt sätt, det vet jag! Fortsätt att ha en öppen dialog med henne och var tydlig med vad du vill. Ha tålamod, det kommer att ge resultat!
Massor av kramar Fia
Jonna, jag blev lite tårögd när jag läste att du längtade hem. Jag hoppas det värsta har gått över, det brukar gå upp och ner. Det gjorde det för mig. Jag stämmer in i skaran: din mamma sa några kloka ord: "det här är DITT äventyr Jonna" och det är det verkligen. Tiden kommer rusa iväg och helt plötsligt kommer du vara här hemma igen. Vem fasen får gå på US Open och se en av systrarna Williams spela??!! Ta vara på varje minut och försök att njuuuuuta av allt du får vara med om. Det är inte så konstigt att man längar hem. Tänk på alla nya intryck som varit de senaste veckorna; alla nya människor du träffat osv. Luta dig tilllbaka och tänk: vad häftigt, jag är verkligen här....i N.Y.....
Stor kram Ulle (Jörgen hälsar också!)
